Jag tänker mig att jag ska blogga och att det ska flyta på med inspiration. Jag har faktiskt rätt lätt att skriva saker i största allmänhet men med detta forum är det segt. Vet inte vad det beror på.

Det kan vara årstiden. Det går att skylla allt på årstiden. Det var för länge sedan vi såg solen och det har gjort sitt. D-vitaminen i kroppen är snart slut och det bådar inte gått för humöret. Här skulle det vara lätt att säga vilket jävla skitland vi valt att leva i. Men på det stora hela tycker jag att det är bra här och på ett sjukt sett så är det lite charmigt att vi har ett nästan konstant mörker vissa delar av året.

Jag skulle kunna skylla på att jag är arbetslös. Det går att skylla allt på att var arbetslös. Nu har jag varit hemma i ca en månad och det brukar tära på humöret. Jag går ner i varv så att allt jag gör känns som ett stort moment, jag sover mer än vad som egentligen är hälsosamt och vissa dagar så säger jag inte ett ord förrän när Anders kommer hem från jobbet. Det är en märklig tillvaro och ibland i mina mörka stunder ser jag inget slut på detta... någonsin.... Men jag tycker också att jag klarar av denna omgång arbetslöshet rätt bra. Jag har behärskat mig hittills och försöker se den här tiden som en tillgång och inte som om jag håller på att dö en långsam meningslös död.

Jag kan skylla på att jag har en inneboende i magen. Det går att skylla allt på detta tillstånd. För varje kilo jag går upp tänker jag att oj, nu börjar det kännas på riktigt och nu börjar det bli lite tyngre med vissa saker. Klättringen blir onekligen mycket stort lidande av det här. Redan från början kändes det lite nervösare att klättra och nu är det inte bara det att jag som vanligt inte vill trilla ner utan nu börjar det bli tyngre på riktigt. Jag ser fram emot den dagen det vänder och det känns som om det går bättre och bättre helatiden. För nu går det verkligen sämre och sämre och sämre... Jag försöker dock klättra lite ändå och i övrigt så tränar jag lite annat mer åt styrketräningshållet för att inte slappa igenom totalt. Jag har å andra sidan väldigt lite att klaga på i gravidsynpunkt. Jag har mått hur bra som helst och inte haft några nämnvärda problem alls. Jag har i stort sett kunnat vara och göra precis som vanligt. Jag skattar mig lycklig när jag hör om folk som sjukskriver sig på grund av illamående och sådana som får sitta i rullstol på grung av stora foglossningsproblem. Hoppas nu bara att de sista ca tre månaderna inte kommer med några obehagliga överraskningar.

Se där! det gick att klämma ur mig en massa rader ändå trots brist på inspiration. Märkligt det där det är som att orden bara väntar på att få släppa loss ibland. hehe... Skulle kanske passa på att skriva en bok ändå. Det kan man bygga en karriär på har jag hört.

Ses ikväll för då är det stor jubileumskväll i hallen har jag hört. Fem år det är inte dåligt.